Gokväll!!

Idag känns det som jag är nere och vänder på botten, att allt som kommer härnäst kan bara va bättre.. Men säkert att det skulle kunna slå ännu mer fel än va det gjort/gör.. Jag är så extremt trött på att behöva kämpa för minsta lilla grej, små som stora saker, oviktiga eller viktiga, whatever liksom..
Dem säger att hundra positiva saker blir som bortblåsta om där kommer EN negativ, vilket stämmer på pricken.. Jag skulle kunna berätta minst fem positiva saker jag kännt och varit med om idag, men pågrund av två negativa så känns dem där FEM som bortblåsta, hur mycket man än försöker borsta bort det så sitter det där som en fästing..

Det värsta är nästan att dem här negativa sakerna inte bara påverkar mig, vilket jag känner är mer jobbigt.. Jag vet om att jag kan klara mig igenom dem, jag menar jag har aldrig fått nått serverat så jag kan väll lika bra kämpa mig igenom dem med på nått vänster.. Men att andra är iblandade och bara tanken av att dem känner ens hälften av vad jag känner gör det extremt smärtsamt.. En grej hända tidigare idag under min lunch, min mor och jag jobbar på samma ställe och där sitter jag på lunchen och just då kände jag inte av det jag gör just nu.. Det kom när hon brast ut i tårar över just en av dem här negativa sakerna, fick och har fortfarande världens klump i magen av att se henne må dåligt.. Främst för att vi är varandras motsatser men samtidigt på vissa sätt slående lika, hon är mer pessimist och jag optimist men vi båda är extremt envisa när det kommer till vissa saker.. När jag som optimist försöker se det från den "ljusa" sidan och vet om att hon tänker exakt tvärtom kan ni ju tänka er att man vet precis vad hon känner med.. Men I guess time will tell all...

Med det andra vet jag inte ens vad jag ska ta mig till, halva jag vill inget hellre medans andra halvan är totalt lost.. Jag hatar att va lost, att inte veta, att inte kunna sätta fingret på vad jag vill, känner eller nått.. Åååh frustration på hög nivå!!

Aja sov gott!!
Kraaam