Fader vår...
Gokväll!! ♥
Hoppas allt är bra med er?
Jag känner mig lite omtumlad just nu, idag har varit en jobbigt dag.. Mycket känslor, smärta, tårar men speciellt mycket kärlek i luften..
Vi var på begravningen för min farmor som gick bort i början av februari sorgligt nog :(.. Det var hennes tid helt enkelt och hon har det säkert bättre där hon befinner sig nu..
Innan vi åkte imorse kände jag mig "stark" jag och syrran pratade och vi trodde och kände att vi skulle klara oss ifrån tårar (knepig tanke nu efteråt men ja), vi han inte mer än innanför dörrarna till kyrkan där alla stod samlade med tårar i ögonen och då föll allt vi byggt upp under morgonen..
Båda två var tvungna att gå ut igen och samla oss men det höll inte länge, när vi väl kom in och satt oss bröt jag ihop totalt och trodde för några sekunder att detta var slutet på allt så jävligt kändes det.. Stämningen, musiken, alla tårar och smärtan man kände, inget jag någonsinn vill uppleva igen..
Begravningen varade ca 45 minuter, väldigt fint hade dem gjort med en massa levande ljus och kistan var fin, prästen som höll i det var otroligt ödmjuk och bra..
Efteråt samlades vi hemma hos min farmors syster för fika och bara för att prata, det är inte ofta släkt samlas och det är ännu tråkigare att man bara samlas pågrund av en tråkig sak.. Man borde ta vara på tiden, träffas och umgås och inteslösa bort den dyrbara tid man har tillsammans och det är aldrig försent att börja om man inte redan börjat..
Så här får ni alla som står mig nära en kram och jag hoppas att ni vet om att JAG ÄLSKAR ER!!
Ha det fint och ta hand om varandra!!
Kram ♥
I´m a sucker for music!!
Cause we´re gona rock this club we´re gonna go all night
We´re gonna light it up like it´s dynamite
I´m gonna take it all night,
I´m gnna be the last one standing!
Taio Cruz - Dynamite
Funkar inte att lägga in videoklipp, suuuuck..
Vill bara skrika, hoppa och dansa.. Why? I really dont know!! :D
// Hannah
This is the point of no return...
I could die today, give my life away!! ♥
Senaste tiden har varit nått av det deppigaste på länge, allt började i slutet av Oktober då vår katt (Pysen) gick bort.. Jag har alltid varit en djurälskare och i många situationer sagt att mina husdjur är mitt liv, tror det är svårt för folk som inte har djur att förstå grejen med det? Men det blir som familjemedlemar och du skulle göra i princip vad som helst för dem.. Just den här katten var nått av det bästa som funnits på denna jord, om jag va ledsen eller glad så var det honom jag tog upp i min famn och delade allt med..
Jag har haft turen att inte på väldigt länge haft någon som gått bort, min mormor är väll den enda som gått bort under tiden jag levde men jag var så pass ung att jag inte riktigt kommer ihåg det.. Många i min omgivning har sörjt och förlorat nära och kära men jag har inte riktigt insett sorgen man behöver bära med sig, förräns nu..
Jag hade oturen att vara den som hitta min katt liggandes livlös, världens hemskaste syn och det känns som att du förlorar en bit av din egen själ.. Enda sen den dagen har jag mardrömmar väldigt ofta om just den sekvensen då jag hittar honom och går igenom allt den dagen som jag skulle kunna gjort annorlunda och varje gång någon ligger helt stilla djur, människor som jag älskar (spelar ingen roll) så tänker jag världens hemskaste tanke att, nu är det dax igen och får världens panik.. Det är extremt jobbigt och jag känner att jag alltid är på min vakt.. För nu två veckor sen hände nått jag fasat för igen, min farmor gick bort.. Jag stod min farmor väldigt nära och älskar/de henne väldigt mycket, hon var visserligen gammal men det är inget man ens vill tänka på hur normalt det än är att man föds och sedan lämnar jorden.. Jag är dessutom en sån person som inte vill gråta och vara nere i andras närvaro för jag vill inte "dra" ner dem, så jag sätter allt som oftast på den där "glada fasaden" och i min ensamhet senare så bryter jag ihop.. Alla har vi olika sätt att ta oss igenom saker och ting och det finns väll inget rätt eller fel sätt egentligen?!
Jag har nu haft ca 2 veckor på mig och jag känner att jag kommit mer tillfreds med det, jag tycker fortfarande det är otroligt jobbigt att prata om det, se bilder (sitter just nu och gråter)men det får ta sin tid.. Det värsta är väll att nästa vecka är det dax för begravning och det kommer förmodligen riva upp ALLT igen och jag vet inte om jag är redo för det, just nu känns det väldigt jobbigt iaf..
JA, det är väll i princip anledningen till att jag inte alls kännt för att blogga eller sitta framför datorn och stirra.. Men jag skulle vilja ha en förändring, bloggen har alltid kännts som en tillflyktszon där man kan snacka av sig om glada eller ledsna saker och nu snart (förhoppningsvis) kommer våren och sommaren och då kommer förmodligen mitt glada jag tillbaka..
Hoppas ni mår fint, var rädda om er och alla andra!!
Kraaaam ♥
