Kapitel 1, Del 2!

Oscar kastade ytterligare en uppfodrande blick på Suzan. Han ville att hon skulle vara tyst, eller åtmistone lite mer diplomatisk. Han var villig att ge Anita rätt. Tonfallet i Suzans röst gränsade till det anstötliga. Rektorns hållning var vad som bäst kan beskrivas som utmanande, för att inte säga auktoritär. Hållningen i sig gjorde att flera ansåg sig föranledda att försvara sig, om inte lika aggressivt sm Suzan så i alla fall högljutt. Men Oscar visste att mötet skulle spåra ur om Suzan behöll sin aggressiva stil. Elevrådet skulle inte få gehör för sina krav och det skulle vara svårt att samarbeta med skolledningen framöver.
Suzan gick i sjuan. Hon var bästis med Oscars lillasyster Gabriella.
Oskar vände sig åter till rektorn. Det var lika bra att strunta i skolmaten och spinna vidare på punkt fyra.

"Det är inte sant. Du lovade att hälsa på alla klasser när du började. Kommer du inte ihåg intervjun i skoltidningen? Det var för över ett år sen. Sen dess, och så vitt jag vet, har du inte hälsat på en enda klass."
"Jag kan förklara", Suckade Anita, som mycket väl kom ihåg intervjun
"Ja, ja, vi vet. Du har haft mycket att göra och du hinner inte och bla bla bla." Det var Suzan igen. "Vem bryr sig om dina bortförklaringar." Hon grävde i skolväskan och ryckte upp et gammalt nummer av skoltidningen. En stor bild på en leende Anita syntes på första sidan. "Kommer du ihåg?"

"Det är sant jao", tillade Abdi som också gick i sjuan.
"Har man sagt en sak så ska man stå för det, eller?"
En lätt röd färg syntes nu på rektorns hals. Om man tittade noga kunde man se hur den snabbt förflyttade sig upp över kinderna, och om man hade en mycket skarp iakttagelseförmåga kunde man se hur det vänstra ögonlocket började fladdra något. Anita hade tänkt säga något om respekt, men insåg att det fick vänta till ett lämpligare tillfälle samtidigt somhon insåg att ett allvarligt samtal med skolvärdinnan var ett måste. Det var en sak att ha eleverna emot sig, men i Anitas ögon var skolans personalförpliktad att försvara skolledningen och förklara för eleverna varför ledningen gjorde si eller så. Allt annat var att betrakta som bristande lojalitet.

"Min uppgift här på skolan är att se till att alla tjänster är tillsatta och detta tar tid. Dessutom har jag hand om ekonomin. Även det tar tid. Och så har vi brandens och jag har varit tvungen att ta hand om den."
Anita tog ett djupt andetag. Situationen var obehaglig. Hon hade velat slippa alltihop. Hon hade förhalat mötet så långt det gick, men nu hade alldeles för många elever uttryckt stt missnöje med henne. Och eleverna pratade med sina föräldrar, och föräldrarna kunde välja att flytta sina barn från skolan och skicka dem till någon annan skola. Då skulle skolan förlora pengar och dess oförtjänta dåliga rykte skulle befästas. Hennes cheer skulle undra vad hon gjorde flr fel. Det skulle inte se bra ut. Inte för skolan, inte för området och inte för henne.

"Men varför sparkade du Jonas då?" Frågade Zeynep med sitt karakteristiska mjuka röst. Hon gick i Oscars parallellklass och hade precis som han haft Jonas i svenska och engelska. "Han var en superbra lärare. Alla tyckte om honom ju."

Fortsättning Följer!