Var ute för ett tag sen med Frida och kusin, dem var snälla och cyklade med mig när jag skulle springa :) Snart är vi halvvägs på vårt schema kom jag på vi SKA springa tre dagar i veckan men det är ju alltid tilåtet att gå ut nån extra dagar vilket det har blivit denne veckan.. Gooood!
Snackade med min äldsta syster som är bosatt nere på Kreta innan på facebook, det fick mig att kämpa på lite extra.. Enligt mig så har och är hon den av alla oss systrar som varit den där "duktiga" enligt våra föräldrar och dem har alltid satt henne högt upp och peppat på, just därför har hon oftast fått mycke skit av oss yngre syskon.. Somliga säger avundsjuka men jag menar vem vill inte att sina föräldrar ska tycka att just JAG är duktig och få en massa bekräftelse.. Men trots all den "uppmärksamheten" hon fått så mår hon inte bättre eller sämre än oss, vi är precis lika duktiga som henne.. Och just det har jag insett nu att jag behöver ingens peppande ord för att klara mig, jag behöver inte folk som tror på att jag klarar saker, jag behöver ingen som påpekar att jag duger som jag är.. För jag vet NU att jag duger precis som jag är, att jag är duktig och att jag kan klara precis VAD SOM HELST!! Tänk vad vis man kan bli bara av att sätta sig ner och faktiskt fundera :)

// Hannah



"Greklandsystern" kommer hem i November och har varit borta då i 11 månader, undra hur det kommer kännas och se henne igen :) <3