Jag kan fortfarande komma ihåg känslan, när vi pratade, när vi skrattade,
rörde vid varandras händer och bara kollade in i varandras ögon..
Känslan som fick mitt hjärta att slå ett extra slag, som fick mig att darra på rösten,
som fick mig knäsvag och som fick fjärilarna i magen att go crazy..
Jag kommer ihåg hur jag längtade och hoppades..

Trots all tid som gick kunde jag inte förstå hur allt förändrades på en sekund,
hur allt som va så bra försvann ur mitt grepp och jag hade ingen chans att påverka det.
Hur mitt hjärta som skulle va så starkt kunde gå i tusen bitar,
bitar som skulle ta så oerhört lång tid att bygga ihop igen..

Men efter all längtan och förväntning jag byggt upp så insåg jag att jag hade gjort dig till nått du inte va.
Jag kände.. Inget... Iaf inte några av de känslor jag kännt innan..
Det räckte för mig, för jag insåg vid första ögonkastet att jag var fri.
There could have been an us, but there wasn´t anymore!