Hoppas allt är bra med er!!

Här är det kanon, kände världens mest befriande känsla innan när ja var ute med hunden..
Vi var ute och gick cirka en timme men vi hann precis börja vår rund när Miro bestämmer sig för att gå upp på en backe, visst det gick bra upp men det gick inte lika smidigt ner.. Felbedömning av vädret och jag tog på mig mina tygskor, vilket jag annars brukar ha men denna gången tänkte jag inte på att det har regnat ute..
En slank hon dit... Haha, jaa jag dök på höger sida och hela byxan blev täckt av lera, min fot fick sig en rejäl smäll.. I vanliga fall hade jag blivit förbannad och vänt tillbaka och surat.. Men jag fick världens glädjerus och börja skratta, dels för att detta hänt tidigare tillsammans med Bjelken ♥ :D höhö..

Meeen främst för att jag insåg att det var upp till MIG, där och då insåg jag det som jag och syrran alltid pratar om.. Det är JAG som väljer hur jag vill reagera och agera, jag valde att skjuta det åt sidan och promenera vidare med stolta steg.. Inombords kändes det så fruktansvärt underbart en nästintill obeskrivlig känsla.. Samtidigt spann jag vidare på tanken om att, vafaan gör det om mina byxor är leriga när det finns människor som knappt har kläder, vafan gör det om jag får halta en bit innan min fot vaknar till liv igen, det finns människor som inte får ta några steg för dem inte kan och vafan ska jag sura över som kan le.. Visst mitt liv är långt ifrån perfekt och det händer dagligen massa skit som bara väntar på att få en nedtryckt.. Meen jag lever, jag kan gå och allt det där.. Just då kändes det som att allt jag behöver just nu är...... MIG SJÄLV!! Jag är mitt livs höjdpunkt, jag är det viktigaste för mig och den dagen jag inte känner så... DÅ bör jag ta mig en rejäl funderare..

Idag är jag GLAD!!!
Kraaaaam