Satt och tänkte tillbaka på förr i tiden idag. Mina pappa skulle göra en tatuering där han ska ha våra egenskaper som kinatecken och lite andra saker med. Så frågade han mig vad jag hade för egenskap så sa jag ENVIS och STARK. När jag var liten var jag ett riktigt energiknipe nu känns det som att jag har förfallit totalt. Jag är fortfarande envis och stark men inte på samma sätt som när jag var liten. Min pappa berättade en historia om när jag var liten. En liten sprinter var jag då vilket jag absolut inte är nu. Det var speciellt ett lopp som han berättade om. Jag och min storasyster sprang detta lopp tillsammans. Pappa cyklade med bredvid min syster för jag stack i starten, men sen ville han köra för att se hur det gick för mig. Han kom ifatt mig en bit ifrån mål där sprang jag med händerna i luften kunde knappt andas och böla haha. Han sa till mig stanna så du kan andas ut. Jag fortsätter springa och säger nä det kan jag inte jag måste i mål. Snacka om envis, I never give up!

Har ni några roliga barndomsminnen att berätta?

//Martina