Gaaah vad jag saknar badmintonen nu när jag hitta alla mina badmintonrack här hemma :P Det är nästan så jag vill börja spela igen men bara nääästan, det fanns ju trots allt några orsaker till att jag sluta.. Meen det behöver ju egentligen inte stoppa mig från att sluta spela helt kom jag att tänka på, Petra och jag hade tänkt hyra en av hallarna i närheten av där vi bor nån helg och spela.. Om vi blir fyra så kanske det blir lite dubbel också vilket enligt mig är det roligaste med badminton, när man spelar två mot två de vill säga :)

Jag börja spela badminton med alla mina systrar (4 st) i en klubb i närheten av vårat hem, tror jag började spela när jag va 7 om jag inte minns helt fel.. Jag har alltid haft väldigt lätt för att lära mig och när det va saker jag brann för så kunde jag bli riktigt duktig.. Att va född 90:a var inte det bästa när jag spelade badminton för åldrarna var väldigt konstiga då dem inte hade några "jämna" åldersgrupper, vilket gjorde att jag alltid fick spela med dem som var äldre än mig.. Men jag tror inte jag klagade faktiskt det betydde ju mest bara att om jag vann eller placera mig bra så va jag ju bättre än dem som va äldre än mig :P hehe..



Mina allra bästa minnen med badmintonen va när jag var 14, det året var ett väldigt stort år och då hände båda sakerna jag aldrig kommer glömma.. Jag fick chans att åka upp till Varberg (självklart fick pappa hänga med, va ganska skygg av mig) där man fick spela mot spelare över hela Sverige och även Tjejer från Danmark.. Det sas att i Danmark fanns några av dem bästa badmintontjejerna så det va ju jäkligt hårt motstånd.. Kommer inte ihåg vilken plats jag slutade på eller så, men kommer ihåg att jag slog alla förutom en person som jag hade en riktigt jämn match mot (en danska) .. Som förövrigt vann hela tävlingen, så det va vällbra på något plan..

Ett annat minne va ju då med när jag va 14 och dem hade nån stor tävling på hemma planer för U16 som jag blev uttagen till.. Jag va den enda som va yngre och jag trodde jag skulle åka ut direkt.. Men jag tog mig ganska långt faktiskt och kommer ihåg att jag hamna i tidningen dagen efter för att jag va så väldigt duktig :P ..

Några år efter sa jag stopp, efter att jag hade placerat mig 2:a på rankingtävlingen för tjejer i SKåne så tyckte jag att det va nog.. Jag ångrar mig nog lite faktiskt när jag ser klippet här under, jag hade talang och en väldig massa potential att kunna bli nått stort.. Men man ska inte gräma sig såhär i efterhand, jag gjorde ett val det får jag stå för nu helt enkelt :)

Har ni inga sport minnen som ni kan dela med er av?

// Hannah